Under 1800-talets senare del utvecklade sig den
andliga väckelsen livligt. Samlingar som kallades bön och ibland
missionsauktioner höllos i länsmansgårdens skolsal på övre vå-ningen. Prästerna
och Evangeliska Fosterlands-stiftelsens predikanter ledde dessa samman-komster.
Predikanterna fick ofta övernatta i Ystigårdens predikantkammare. Sedan skolan
upphört i Länsmansgården flyttades samlingar-na till Ystigårdens herrstuga. Den
nye ägaren till Ystigården, Erik Mårtensson, var svåger med EFS-predikanten
Jakob Bodell. Nu bör-jade även Missionsförbundets pastorer hålla bön i
Ystigårdens bönsal. Även ekumeniska missionsauktioner hölls där. Baptisterna
höll söndagsskola och även söndagsskolfester på gårdsplanen.
Den lilla skolorgeln förvärvades av min far för att
utnyttjas i bönsalen. En Rumstabo, Skräddar Janken, satte en liten järnkamin
med rör i den öppna spisen. Från min barndom minns jag att vi fick såga av
vanlig järnspisved för att den skulle gå in i den lilla kaminen. Bredvid den
brukade min far Nils Nilsson sitta och stoppa in de korta vedträna under
mötena. Sittplatser var träsäten utan ryggstöd. Ibland knäföll hela
församlingen vid dessa säten.
Som sångböcker användes EFS:s ’Sions toner’ och
Missionsförbundets sångbok. Pre-dikanten brukade stå bakom ett litet bord med
en vattenkaraff och dricksglas på. En tunn bibel med invikta pärmar hade han
som han stoppade i innerfickan efter gudstjänsten. Be-lysningen var två
fotogenlampor som hängde i taket. Ibland krånglade den ena. Jag minns att
pastor Gerhard Erfält berättade att en höst dröj-de snön så länge innan den
kom, att bönderna blev otåliga för att de inte kunde börja köra ut gödseln på
åkrarna. Då bad man om snö i Wål-sta bönsal och när man gick ut efter
gudstjäns-ten flög det snöflingor i luften.
Sedan mötena upphört i Innegården, f d länsmans,
fick predikanter som till exempel den folklige Per Bergström övernatta där.
Även hos Petters i Rumsta hölls böner och missionsauktioner. Jag lär vara döpt
där av prosten Svärd vid en missionsauktion.
Sedan min hustru Anna 1946 kommit till Ystigården
har hållits ekumeniska möten, först midfastosöndagen 1946 under ledning av Ture
Enge och G Erfält och senare under årens lopp av ungdomsföreningen från
Backa missions-församling och Lutherska
missionsföreningen i Hög. Johan Bodell och Per Bergström samt Delsbos
kyrkoherde Bertil Grunnesjö, när han haft sitt första möte som EFS-predikant i
Hög, fick övernatta i vår predikantkammare. Vår gästbok, som räddades ur
eldsvådan 1990, be-rättar om många juniormöten, symöten, kyrk-kaffe, om
gästande predikanter som Olaus Lind från Undersvik, storsångaren Ture By-ström
med fru, Karl Alfred Östlund, junior-ledare, nuvarande kyrkoherde i Gnarp, (han
som kallade mig bonden Paavo), Holger Sved-man, Idenor, Agge Bryngelsson,
Forsadalen, Sandberg från Backa, Hans Berglund, Njut-ånger och Hans Löfgren,
Hudiksvall.
Det var under Hans Berglunds tid som predikant som
vi i EFS började ha sommar-möten på Finnsjövallen, vid vår stuga till en
början. Det var 1968, omkring 1 augusti. Dessa möten har vi kunnat ha alla år,
utom ett 1969 när det regnade så vi höll till i Ystigårdens bönsal. Från 1982
har vi haft detta möte till-sammans med vallaget och Forsa kyrkoförsam-ling.
1982 firade vi för övrigt fäbodvallens 400-åriga tillvaro enligt ett
pergamentsbrev 8 febr 1582, två dagar senare än Hudiksvalls stads tillblivelse
enligt deras privilegiebrev 6 febr 1582. Vid detta jubileum predikade Axel
Berglund (bror till Hans), som var missionär i Afrika under flera år och i
flera omgångar. An-ders Nilsson höll ett historiskt föredrag om val-lens
historia. EFS distriktsföreståndare i Gävle-borgs län och Dalarna, Erik
Marklund i Eds-byn, har även predikat på Finnsjövallen.
Många barn har döpts vid gudstjänsterna i vattnet
från källan på vallen, som invigdes av en biskop på 1500-talet, enligt sägnen.
Innan Västigården utflyttades ur byn vid laga
skiftet 1907 hade de även bönsal på övre våningen. Gården låg mycket högt på
den tiden och torde haft en milsvid utsikt från bönsalen, vars verksamhet drevs
av Baptistförsamlingen i Hög. Även hos Schönborgs storbyggning drevs ideell
verksamhet av godtemplarlogen Wålsta och Forsa blåbandsförening under
1880-talet. Denna gård utflyttades också ur byn 1906 vid laga skiftet.
Som söndagsskollärare tjänstgjorde Jonas Andersson,
Västigårn, och Lias Anna, Glimsta, under många år i Wålsta och i Norrgården,
Rumsta. Lias Anna berättade att hon som barn gick i söndagsskola i skolsalen i
Innegården för en lärarinna så hon fick så goda kunskaper att det räckte hela
livet.
Lars
Nilsson, Wålsta
Finns det några fler i Forsa
som har ett speciellt missionsträd i sin fruktträdgård än makarna Anna och Lars
Nilsson i ”Yste-gårn” i Wålsta? Det stora trädet som syns i bakgrunden på
bilden är mycket gammalt. Anna Nilssons morföräldrar har planterat trädet.
Redan på den tiden då det hölls missionsaktioner i ”Innergården”, Wålsta,
såldes äpplen från detta träd. Det var äpp-len med en utsökt fin smak som gårdens
husfolk brukade skänka till missions-aktioner. Därav namnet ’missionsträdet’
.
”Tillståndet hos de till Amerika utwand-rade
Erik-Jansarne samt Profetens bedrägerier, skildrade i bref från en utwandrare.”
(Gefle 1847)
Wictoria
Knox County Illonys
d. 20 juli 1847
Älskade Fader och Moder, samt broder, slägt och
wänner, waren alla hiertligen hel-sade!
Som hastigast i mycken korthet will jag låta eder
weta min lyckliga resa från mitt fä-dernesland öfwer det stora hafwet hit till
den nya werlden förlidet år. Den första juli gingo wi ut ifrån Gefle och i
begynnelsen af October kom jag lyckligen fram till Newyork med hust-ru och
barn, alla med helsan och wid lifwet be-hållna, för hwilket jag är glad och
tackar Gud af allt mitt hierta i mina dageliga böner till ho-nom. Jag hafwer nu
bott här i denna nya werl-den endast i 10 månaders tid, sett, hört och er-farit
mycket; jag will häraf endast meddela eder något af det hufwudsakliga.
Wår store lärare och af sina förwillade an-hängare högt tillbedne Eric Jansson hafwer jag lemnat eller öfwergifwit för alltid; jag gick i-från honom förliden jul. Han är numera min afswurne fiende och något öfwer ett hundrade personer till mig hafwa waknat ur sina svåra drömmar, som wi kämpade uti under hans för-willande lära; något nära twå hundrade och femtio hafwa dött af missbehandling och wan-skötsel och mycket öfwer ett hundrade perso-ner blefwo döda på sjön och begrafna bland wågorna i den bottenlösa oceanens stora graf; många i hans församling ligga sjuka utan wård och tillsyn. Jag war ofta ett ögonwittne till, medan jag war i hans församling, huru mina landsmän blefwo begrafna såsom oskäliga djur: De lassades nemligen på en wagn så många der kunde wara, alla utan anständig swepning och utan kista, och en man körde åt skogen med dem, der de nedkastades som döda missgerningsmän af en nattman uti en stor grop och betäcktes, utan att de blefwo påkos-tade som wanligt sker i wåra Swenska försam-lingar, ej heller lästes der, sjöngs eller bads för dem hwarken när de dogo eller begrofwos. Den stora orätt och wanwördande, ja själa-mördande missbehandling, som ännu fortsättes i hans koloni, ropar och påkallar högt alla san-na christnas hjertliga bön till Gud för deras härwarande olyckliga landsmäns öde, som haf-wa blifwit stungna af en helwetets förgiftade skorpion, så att de nu qwäljas och kämpa mel-lan liv och död. Bröder och landsmän! förena eder med oss uti trogna och innerliga böner till Gud och wår Frälsare Jesum Christum, att han snart wille utkasta denna afgrundens drake ifrån sitt himmelrike, han (nemligen Erik Jans-son) inbillar sig att stifta här på jorden. Jag är likwäl glad och tackar wår Gud att wi hafwa funnit bröder här af wåra egna landsmän, som äro fromma och sanna christna; de hafwa bott här i flera år, de äro språket mäktiga, de werka för Guds rikes bästa både med anda och kraft, de hafwa all möda osparad, ja uppoffra både penningar och tid för att kunna kufwa detta från afgrunden utsläppta wilddjur; ja Herre, Herre! hjelp oss att snarligen kunna tråda den-na satan under wåra fötter! Ja wi tro och hop-pas det alla som hafwa gått ifrån honom. Och för eder skull, som tagen del uti wår nöd och ömmen för wårt wäl, kunna wi säga, att inom hans koloni är mycken oro och nästan hwar och hwar annan dag går der ut någon; numera af de sednare, som gå ut, får ingen någonting med dem, endast kläderna på kroppen. Här är en man ibland oss, som lemnade till denne be-dragare sin tusende riksdaler och sju lass af waror, bland hwilka fanns både silfwer och guld; nu, när han gick ut, fick han knappt så mycket att han kan betäcka det nödwändiga af sina behof utaf allt hwad han hade nedlagt för Apostlarnes fötter uti den gemensamma kas-san. Några drag, som karakterisera denna ko-loni, kan jag icke undgå att meddela.
Om nätterna går der wakt och wakten be-wäpnad med
laddade gewär och sablar, på det att ingen skall rymma derifrån, ej heller
någon af de som hafwa rymt må komma och taga nå-got af deras der ännu
qwarlemnade waror. De-ras boningshus bestå af jordkulor, som äro gräfda i
jorden; i hwarje kula skall bo trettio personer; de hafwa trenne kök och i dem
spisa de alla gemensamt (profeten sjelf bor och spi-sar i ett bättre hus wid
ett bättre bord med sina närmaste trosförwandter) och deras bröd är majsbröd,
utdeladt i ransoner eller små bitar, på långt när icke så mycket som de wilja
äta. När de nu wilja klaga på deras missbehandling och hunger, som de lida, så
blifwa de öfwer-höljda med bannor och wreda uttryck, wanligt-wis så här: ni
borden kunna lefwa på en åtton-del mindre, än ni haden i Swerige, om ni haden
tro, men derföre ären ni sjuka och dön, emedan ni intet tron hwad jag hafwer
profeterat. De grofwa uttrycken: förtrampade och förbannade woro liksom hans
dagliga faworituttryck; när någon blef sjuk eller wanmäktig under arbetet, fick
han intet gå och lägga sig, och om han det gjorde, wardt han förbannad, i
synnerhet om det war en arbetsför person som saknades uti sitt arbete; men då
någon gammal och för kolo-nien beswärlig person klagade sig sjuk, blef han
genast bortwisad af honom att gå och läg-ga sig och dö, och om han nu intet dog
enligt den gifna profetsian, så wardt han förbannad. Likwäl ha wi aldrig ännu
sett hans profetior gått i fullbordan utan twärtom, de som wore af honom
förbannade och spådda till döden, de blefwo wälsignade med helsa och lifwet,
hwil-ket både min lilla gosse och många flera af dem, som hafwa gått ut ifrån
honom, äro lef-wande wittnen till. Om jag skulle stadnat der något längre qwar,
så hade jag troligen blifwit förgången och med både hustru och barn blif-wit
nedkastade uti deras stora graf ibland
”de döda asen”, som han kallade dem, äfwen ”för-bannade as”, med flera sådana
uttryck, som jag intet will nämna. Sådana ord hade blifwit wår liktext, sådana
uttryck wår likpredikan och så-dana utgjutelser hade blifwit de wälsignelser
jag kunnat wänta få på min döda mull.
Nu till slut will jag i min lyckliga och gla-da
ställning låta eder weta något om detta lands ofattbara härlighet, om dess
stora rikedomar, om den allmänna wälmåga, som råder i hwarje hus och koja.
Det är werkligen ett Kanaan, der mjölk och honung
flyter till hwar och en, som kan och will arbeta. Klimatet är sundt och friskt,
luften owanligt hög, ren och klar, långa, warma somrar, ingen kall höst och
wår, wintern kort (omkring 3 månader), jorden rik och fruktbar, betäckt med en
djup matjord, fet till den grad, att jag behöfwer intet gödsla den, utan endast
för hwarje år afskörda hennes rika produkter, som jag har planterat. Här är
inga misswäxter, utan all ting gifwer rik afkastning; kreaturen gå dagligen och
beta i ett gräs, som är från 2 à 3 till 6 à 7 for högt, nämligen på kullarna
det förra fottalet och i dalarna det senare. Då nå-gon slår gräs för kreaturens
behof af winterfo-der, går han ut på samma fält der kreaturen be-ta och uppsöker
der hwar det är bäst i hans tycke; det är intet så noga om han skördar på en
annans ägor, ty under wintertiden och bitti-da på wåren bruka de sätta eld på
dessa stora och rika gräsfält på det att, när det nya gräset begynner att wäxa,
det gamla icke måtte wara i wägen. Om jag wille hafwa 100:detals kor, oxar
eller får, så fick de gå att beta hela som-maren i dessa rika gräsfält, utan
att jag behöfde betala en enda styfwer. Landet är omväxlande med sådana stora
gräsfält och wackra skogar, genomskurna af talrika större och mindre flo-der,
tätt bebyggt med städer, som årligen till-wäxa och blifwa större samt äfwen
tillwäxa i rikedom och wälmåga. Jag hafwer nu sedan nyåret, då jag rymde från
Eric Janssons kor-rektionshus, byggt mig ett stort och präktigt hus, betalt
det, betalt tomten som det står på här i staden Victoria; jag har köpt
twå kor samt flera andra nödwändighets-husgerådssa-ker. Jag kan dagligen
förtjena en Dollars, det är nära 4 Rdr, och då jag hafwer brådtom och är flitig
i arbetet, kan jag förtjena 6 Rdr. När jag behöfwer köpa mitt uppehälle, så äro
priserna följande: en mark superfint hwetemjöl 3 skil-ling, en mark kött eller
fläsk ifrån 6 till 8 skil-ling, en mark smör omkring 12 sk., stöflor och skor
äro mycket starkare och för bättre pris än i Swerige; på kläden och
klädningstyg är priset omkring detsamma som i Swerige; några sorter kan wara
dyrare, men däremot på andra sorter så mycket bättre pris. Amerikanarne äro ett
bra folk, wänliga uti sitt umgänge och behandla främlingar och utlänningar
såsom wänner och bröder.
Några ord till eder älskade föräldrar: I bö-ren icke
tänka på mig med smärta, sorg eller bekymmer, utan heldre waren glada och
inne-sluten mig uti edert kärleksfulla minne, ty jag är uti goda och lyckliga
omständigheter, jag bor uti ett fett och rikt land, bland ädla och goda
menniskor och har goda förtjenster.
Till dig, käre broder, har jag intet mer att säga,
än hwad jag nu allaredan hafwer sagt; endast något i fall du beslutar att resa
hit till mig, hwilket jag önskar af allt mitt hjerta. Jag har ofwanför
beskrifwit detta lands godhet, jag har derom intet mera att tillägga, än att
kom-mer du hit skall du finna att detta land är ändå bättre än jag kunnat
beskrifwa det. Skulle du tycka att du mår bra der du är och befinner dig wäl,
så har jag ingenting att derimot inwända; men om hårda år och mera dylikt
skulle inträf-fa, så gör du bäst i att flytta hit och tager far och mor med
dig, så hafwa wi sedan ingen i Swerige att tänka på.
Några ord till Jan Petter i Nordanå: om du, käre broder,
beslutar att komma hit, så gör du det lyckligaste wal i werlden, hwilket du kan
sluta till af mitt bref, af allt hwad jag deri hafwer sagt om detta lands
godhet.
Käre Fader! war god och sänd detta mitt bref till
Näs Olof i Tranberg, på det han med de öfriga af mina wänner må blifwa i
tillfälle att få läsa det. Hälsa med detsamma min swär-far, om han lefwer.
Skulle någon besluta att komma, så will jag säga
eder hwad wäg ni hafwen att gå. Stel-len eder resa ifrån Swerige till Newport,
deri-från går ni på ångfartyg till en stad som heter Troij, derifrån till
staden Buffalo på kanalbåt som drages af hästar, sedan derifrån till Chi-cago
på ångbåt, ifrån Chicago reser ni till mig, enligt min adress, med hästar och
wagn hela wägen. Ifrån Newyork till mig är omkring 250 Swenska mil. När ni
kommer till Newyork frågar ni efter Swenska pastorn Herr D.O. Hedström, som är
pastor wid swenska för-samlingen derstädes; han will hjelpa eder uti allt hwad
ni önsken och behöfwen. Grufwa eder intet för att lära eder den engelska
språket; jag har varit här i 10 månaders tid och jag och min flicka kunna tala
så mycket det behöfwes.
Till gelbmakaren Hans Brunk i Näsbyn: Jag will låta
eder weta huru mitt nu warande tillstånd är: Herren till pris och lof är det
så, att Gud har begåfwat mig med en god helsa, allt sedan jag reste ifrån mitt
fädernesland. Och nu har jag gård och litet jord, och mera jord kan jag få
efterhand. Ett Tunnland jord kostar 5 riksdaler och en dagspenning är 4
riksdaler. Och nu har jag slitit mig från den själamörda-ren Eric Jansson, och
bor nu twå swenska mil från Eric Janssons koloni i staden Wictoria.
Och här hafwa wi en swensk prest, och här äro wi
hundra swenskar, som ha gått ifrån denna mördaren; många utaf hans smorda
profeter ha äfwen gått ifrån honom. Wi hafwa nu antagit den rena Ewangeliska
läran efter som Guds ord säger, att wi icke skola hafwa några andra Gudar för
mig. Min hustru och två flickor, nemligen Margreta och Karin, äro döda genom
missbehandling. – Om nu någon af eder, eller mina bröder, eller hwilken som
helst will begifwa sig ut ifrån edert land, så är det här rum nog till att bo
och det är ett så godt land, i synnerhet för ogifta, att jag icke med ord kan
beskrifwa. Bara de hafwa så mycket, att de kunna komma öfwer hafwet så kunna
de, när de komma fram till Newyork, på några månader förtjena så mycket i
stället. Ni kan komma öfwer hafwet för några hundra riksdaler och för bättre
pris, om man hörer sig för.
Skomakare P.B. och C.B.
Jungs Erik helsar till sina bröder, att wi alla
lefwa med hälsan och har gått från Eric Jansson.
P.S. Ifrån min syster kan jag helsa; hon är ännu
qwar hos Eric Jansson, och ifrån N.M. kan jag äfwen helsa, han bor hos mig med
hustru och barn.
Även Forsabor anslöt sig till väckelse-predikanten
Erik Jansson från Biskopskulla. Erik Jansson med familj bodde även en tid i
Lumnäs. Hos Jon Olsson med familj i Stenbo flammade ett bokbål den 7 december
1844. Midsommaren 1845 hade man även stormöte med bibelstudier i Stenmbo, med
flera hundra deltagare. Man var förföljd av myndigheterna i Sverige och beslöt
att utvandra till religionsfri-hetens Nordamerika. Jon Olsson och de andra
troende sålde sina gårdar och auktionerade bort sina ägodelar. Allt gick till
en gemensam kas-sa. Jon Olsson och hans familj var med om att bygga upp Bishop
Hill i Henry County, Victo-ria, Illinois, nu en av Amerikas historiska
min-nesplatser.
Jon
Olsson,
nämndeman och bonde i Stenbo, 9 öl 12 pl, f. 1773, gift 1816 med
Cecilia
Olofsdotter
f 1794 i Tövsätter 2. De emigrerade 1846.
Barnen
var:
Olof
Jonsson Stoneberg, f 1818, d 1892 i Henry County, Illinois, gift med Cecilia
Lars-dotter, f 1819 i Utnäs 2.
Jonas
Jonsson, f
1820, gift med Anna Lars-dotter från Utnäs 2.
Sigrid
Jonsdotter,
f 1820, följde Erik Jansson till Amerika 1846. Gift med Jonas Andersson, bonde
i Sörhoga 2; han följde ej med utan gifte om sig.
Anders
Jonsson, f
1822, g med Lovisa Matts-dotter från Österunda, Uppland.