Inledning ] Skatteboken för Hälsingland år 1542 ] Pelle Post ] Trossboden ] [ Soldat ] Amerikabrev ] Nöjen ] Bota folk ] Linodling ] På gårdsbesök ] så att den snabba utvecklingen haft menliga följder ] somrar på 1930-talet ] Gruvan ] Tidningsnotiser och annonser ]

 

 

 

     

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Anteckningar om missionsverksamheten

i Wålsta

 

Under 1800-talets senare del utvecklade sig den andliga väckelsen livligt. Samlingar som kallades bön och ibland missionsauktioner höllos i länsmansgårdens skolsal på övre vå-ningen. Prästerna och Evangeliska Fosterlands-stiftelsens predikanter ledde dessa samman-komster. Predikanterna fick ofta övernatta i Ystigårdens predikantkammare. Sedan skolan upphört i Länsmansgården flyttades samlingar-na till Ystigårdens herrstuga. Den nye ägaren till Ystigården, Erik Mårtensson, var svåger med EFS-predikanten Jakob Bodell. Nu bör-jade även Missionsförbundets pastorer hålla bön i Ystigårdens bönsal. Även ekumeniska missionsauktioner hölls där. Baptisterna höll söndagsskola och även söndagsskolfester på gårdsplanen.

Den lilla skolorgeln förvärvades av min far för att utnyttjas i bönsalen. En Rumstabo, Skräddar Janken, satte en liten järnkamin med rör i den öppna spisen. Från min barndom minns jag att vi fick såga av vanlig järnspisved för att den skulle gå in i den lilla kaminen. Bredvid den brukade min far Nils Nilsson sitta och stoppa in de korta vedträna under mötena. Sittplatser var träsäten utan ryggstöd. Ibland knäföll hela församlingen vid dessa säten.

Som sångböcker användes EFS:s ’Sions toner’ och Missionsförbundets sångbok. Pre-dikanten brukade stå bakom ett litet bord med en vattenkaraff och dricksglas på. En tunn bibel med invikta pärmar hade han som han stoppade i innerfickan efter gudstjänsten. Be-lysningen var två fotogenlampor som hängde i taket. Ibland krånglade den ena. Jag minns att pastor Gerhard Erfält berättade att en höst dröj-de snön så länge innan den kom, att bönderna blev otåliga för att de inte kunde börja köra ut gödseln på åkrarna. Då bad man om snö i Wål-sta bönsal och när man gick ut efter gudstjäns-ten flög det snöflingor i luften.

Sedan mötena upphört i Innegården, f d länsmans, fick predikanter som till exempel den folklige Per Bergström övernatta där. Även hos Petters i Rumsta hölls böner och missionsauktioner. Jag lär vara döpt där av prosten Svärd vid en missionsauktion.

Sedan min hustru Anna 1946 kommit till Ystigården har hållits ekumeniska möten, först midfastosöndagen 1946 under ledning av Ture Enge och G Erfält och senare under årens lopp av ungdomsföreningen från Backa  missions-församling och Lutherska missionsföreningen i Hög. Johan Bodell och Per Bergström samt Delsbos kyrkoherde Bertil Grunnesjö, när han haft sitt första möte som EFS-predikant i Hög, fick övernatta i vår predikantkammare. Vår gästbok, som räddades ur eldsvådan 1990, be-rättar om många juniormöten, symöten, kyrk-kaffe, om gästande predikanter som Olaus Lind från Undersvik, storsångaren Ture By-ström med fru, Karl Alfred Östlund, junior-ledare, nuvarande kyrkoherde i Gnarp, (han som kallade mig bonden Paavo), Holger Sved-man, Idenor, Agge Bryngelsson, Forsadalen, Sandberg från Backa, Hans Berglund, Njut-ånger och Hans Löfgren, Hudiksvall.

Det var under Hans Berglunds tid som predikant som vi i EFS började ha sommar-möten på Finnsjövallen, vid vår stuga till en början. Det var 1968, omkring 1 augusti. Dessa möten har vi kunnat ha alla år, utom ett 1969 när det regnade så vi höll till i Ystigårdens bönsal. Från 1982 har vi haft detta möte till-sammans med vallaget och Forsa kyrkoförsam-ling. 1982 firade vi för övrigt fäbodvallens 400-åriga tillvaro enligt ett pergamentsbrev 8 febr 1582, två dagar senare än Hudiksvalls stads tillblivelse enligt deras privilegiebrev 6 febr 1582. Vid detta jubileum predikade Axel Berglund (bror till Hans), som var missionär i Afrika under flera år och i flera omgångar. An-ders Nilsson höll ett historiskt föredrag om val-lens historia. EFS distriktsföreståndare i Gävle-borgs län och Dalarna, Erik Marklund i Eds-byn, har även predikat på Finnsjövallen.

Många barn har döpts vid gudstjänsterna i vattnet från källan på vallen, som invigdes av en biskop på 1500-talet, enligt sägnen.

Innan Västigården utflyttades ur byn vid laga skiftet 1907 hade de även bönsal på övre våningen. Gården låg mycket högt på den tiden och torde haft en milsvid utsikt från bönsalen, vars verksamhet drevs av Baptistförsamlingen i Hög. Även hos Schönborgs storbyggning drevs ideell verksamhet av godtemplarlogen Wålsta och Forsa blåbandsförening under 1880-talet. Denna gård utflyttades också ur byn 1906 vid laga skiftet.

Som söndagsskollärare tjänstgjorde Jonas Andersson, Västigårn, och Lias Anna, Glimsta, under många år i Wålsta och i Norrgården, Rumsta. Lias Anna berättade att hon som barn gick i söndagsskola i skolsalen i Innegården för en lärarinna så hon fick så goda kunskaper att det räckte hela livet.

Lars Nilsson, Wålsta



      

 

 

 

 

 


Finns det några fler i Forsa som har ett speciellt missionsträd i sin fruktträdgård än makarna Anna och Lars Nilsson i ”Yste-gårn” i Wålsta? Det stora trädet som syns i bakgrunden på bilden är mycket gammalt. Anna Nilssons morföräldrar har planterat trädet. Redan på den tiden då det hölls missionsaktioner i ”Innergården”, Wålsta, såldes äpplen från detta träd. Det var äpp-len med en utsökt fin smak som gårdens husfolk brukade skänka till missions-aktioner. Därav namnet ’missionsträdet’


.


Ett Amerikabrev

 

”Tillståndet hos de till Amerika utwand-rade Erik-Jansarne samt Profetens bedrägerier, skildrade i bref från en utwandrare.”

(Gefle 1847)

 

Wictoria Knox County Illonys

d. 20 juli 1847

 

Älskade Fader och Moder, samt broder, slägt och wänner, waren alla hiertligen hel-sade!

 

Som hastigast i mycken korthet will jag låta eder weta min lyckliga resa från mitt fä-dernesland öfwer det stora hafwet hit till den nya werlden förlidet år. Den första juli gingo wi ut ifrån Gefle och i begynnelsen af October kom jag lyckligen fram till Newyork med hust-ru och barn, alla med helsan och wid lifwet be-hållna, för hwilket jag är glad och tackar Gud af allt mitt hierta i mina dageliga böner till ho-nom. Jag hafwer nu bott här i denna nya werl-den endast i 10 månaders tid, sett, hört och er-farit mycket; jag will häraf endast meddela eder något af det hufwudsakliga.

Wår store lärare och af sina förwillade an-hängare högt tillbedne Eric Jansson hafwer jag lemnat eller öfwergifwit för alltid; jag gick i-från honom förliden jul. Han är numera min afswurne fiende och något öfwer ett hundrade personer till mig hafwa waknat ur sina svåra drömmar, som wi kämpade uti under hans för-willande lära; något nära twå hundrade och femtio hafwa dött af missbehandling och wan-skötsel och mycket öfwer ett hundrade perso-ner blefwo döda på sjön och begrafna bland wågorna i den bottenlösa oceanens stora graf; många i hans församling ligga sjuka utan wård och tillsyn. Jag war ofta ett ögonwittne till, medan jag war i hans församling, huru mina landsmän blefwo begrafna såsom oskäliga djur: De lassades nemligen på en wagn så många der kunde wara, alla utan anständig swepning och utan kista, och en man körde åt skogen med dem, der de nedkastades som döda missgerningsmän af en nattman uti en stor grop och betäcktes, utan att de blefwo påkos-tade som wanligt sker i wåra Swenska försam-lingar, ej heller lästes der, sjöngs eller bads för dem hwarken när de dogo eller begrofwos. Den stora orätt och wanwördande, ja själa-mördande missbehandling, som ännu fortsättes i hans koloni, ropar och påkallar högt alla san-na christnas hjertliga bön till Gud för deras härwarande olyckliga landsmäns öde, som haf-wa blifwit stungna af en helwetets förgiftade skorpion, så att de nu qwäljas och kämpa mel-lan liv och död. Bröder och landsmän! förena eder med oss uti trogna och innerliga böner till Gud och wår Frälsare Jesum Christum, att han snart wille utkasta denna afgrundens drake ifrån sitt himmelrike, han (nemligen Erik Jans-son) inbillar sig att stifta här på jorden. Jag är likwäl glad och tackar wår Gud att wi hafwa funnit bröder här af wåra egna landsmän, som äro fromma och sanna christna; de hafwa bott här i flera år, de äro språket mäktiga, de werka för Guds rikes bästa både med anda och kraft, de hafwa all möda osparad, ja uppoffra både penningar och tid för att kunna kufwa detta från afgrunden utsläppta wilddjur; ja Herre, Herre! hjelp oss att snarligen kunna tråda den-na satan under wåra fötter! Ja wi tro och hop-pas det alla som hafwa gått ifrån honom. Och för eder skull, som tagen del uti wår nöd och ömmen för wårt wäl, kunna wi säga, att inom hans koloni är mycken oro och nästan hwar och hwar annan dag går der ut någon; numera af de sednare, som gå ut, får ingen någonting med dem, endast kläderna på kroppen. Här är en man ibland oss, som lemnade till denne be-dragare sin tusende riksdaler och sju lass af waror, bland hwilka fanns både silfwer och guld; nu, när han gick ut, fick han knappt så mycket att han kan betäcka det nödwändiga af sina behof utaf allt hwad han hade nedlagt för Apostlarnes fötter uti den gemensamma kas-san. Några drag, som karakterisera denna ko-loni, kan jag icke undgå att meddela.

Om nätterna går der wakt och wakten be-wäpnad med laddade gewär och sablar, på det att ingen skall rymma derifrån, ej heller någon af de som hafwa rymt må komma och taga nå-got af deras der ännu qwarlemnade waror. De-ras boningshus bestå af jordkulor, som äro gräfda i jorden; i hwarje kula skall bo trettio personer; de hafwa trenne kök och i dem spisa de alla gemensamt (profeten sjelf bor och spi-sar i ett bättre hus wid ett bättre bord med sina närmaste trosförwandter) och deras bröd är majsbröd, utdeladt i ransoner eller små bitar, på långt när icke så mycket som de wilja äta. När de nu wilja klaga på deras missbehandling och hunger, som de lida, så blifwa de öfwer-höljda med bannor och wreda uttryck, wanligt-wis så här: ni borden kunna lefwa på en åtton-del mindre, än ni haden i Swerige, om ni haden tro, men derföre ären ni sjuka och dön, emedan ni intet tron hwad jag hafwer profeterat. De grofwa uttrycken: förtrampade och förbannade woro liksom hans dagliga faworituttryck; när någon blef sjuk eller wanmäktig under arbetet, fick han intet gå och lägga sig, och om han det gjorde, wardt han förbannad, i synnerhet om det war en arbetsför person som saknades uti sitt arbete; men då någon gammal och för kolo-nien beswärlig person klagade sig sjuk, blef han genast bortwisad af honom att gå och läg-ga sig och dö, och om han nu intet dog enligt den gifna profetsian, så wardt han förbannad. Likwäl ha wi aldrig ännu sett hans profetior gått i fullbordan utan twärtom, de som wore af honom förbannade och spådda till döden, de blefwo wälsignade med helsa och lifwet, hwil-ket både min lilla gosse och många flera af dem, som hafwa gått ut ifrån honom, äro lef-wande wittnen till. Om jag skulle stadnat der något längre qwar, så hade jag troligen blifwit förgången och med både hustru och barn blif-wit nedkastade uti deras stora graf  ibland ”de döda asen”, som han kallade dem, äfwen ”för-bannade as”, med flera sådana uttryck, som jag intet will nämna. Sådana ord hade blifwit wår liktext, sådana uttryck wår likpredikan och så-dana utgjutelser hade blifwit de wälsignelser jag kunnat wänta få på min döda mull.

Nu till slut will jag i min lyckliga och gla-da ställning låta eder weta något om detta lands ofattbara härlighet, om dess stora rikedomar, om den allmänna wälmåga, som råder i hwarje hus och koja.

Det är werkligen ett Kanaan, der mjölk och honung flyter till hwar och en, som kan och will arbeta. Klimatet är sundt och friskt, luften owanligt hög, ren och klar, långa, warma somrar, ingen kall höst och wår, wintern kort (omkring 3 månader), jorden rik och fruktbar, betäckt med en djup matjord, fet till den grad, att jag behöfwer intet gödsla den, utan endast för hwarje år afskörda hennes rika produkter, som jag har planterat. Här är inga misswäxter, utan all ting gifwer rik afkastning; kreaturen gå dagligen och beta i ett gräs, som är från 2 à 3 till 6 à 7 for högt, nämligen på kullarna det förra fottalet och i dalarna det senare. Då nå-gon slår gräs för kreaturens behof af winterfo-der, går han ut på samma fält der kreaturen be-ta och uppsöker der hwar det är bäst i hans tycke; det är intet så noga om han skördar på en annans ägor, ty under wintertiden och bitti-da på wåren bruka de sätta eld på dessa stora och rika gräsfält på det att, när det nya gräset begynner att wäxa, det gamla icke måtte wara i wägen. Om jag wille hafwa 100:detals kor, oxar eller får, så fick de gå att beta hela som-maren i dessa rika gräsfält, utan att jag behöfde betala en enda styfwer. Landet är omväxlande med sådana stora gräsfält och wackra skogar, genomskurna af talrika större och mindre flo-der, tätt bebyggt med städer, som årligen till-wäxa och blifwa större samt äfwen tillwäxa i rikedom och wälmåga. Jag hafwer nu sedan nyåret, då jag rymde från Eric Janssons kor-rektionshus, byggt mig ett stort och präktigt hus, betalt det, betalt tomten som det står på här i staden Victoria; jag har köpt twå kor samt flera andra nödwändighets-husgerådssa-ker. Jag kan dagligen förtjena en Dollars, det är nära 4 Rdr, och då jag hafwer brådtom och är flitig i arbetet, kan jag förtjena 6 Rdr. När jag behöfwer köpa mitt uppehälle, så äro priserna följande: en mark superfint hwetemjöl 3 skil-ling, en mark kött eller fläsk ifrån 6 till 8 skil-ling, en mark smör omkring 12 sk., stöflor och skor äro mycket starkare och för bättre pris än i Swerige; på kläden och klädningstyg är priset omkring detsamma som i Swerige; några sorter kan wara dyrare, men däremot på andra sorter så mycket bättre pris. Amerikanarne äro ett bra folk, wänliga uti sitt umgänge och behandla främlingar och utlänningar såsom wänner och bröder.

Några ord till eder älskade föräldrar: I bö-ren icke tänka på mig med smärta, sorg eller bekymmer, utan heldre waren glada och inne-sluten mig uti edert kärleksfulla minne, ty jag är uti goda och lyckliga omständigheter, jag bor uti ett fett och rikt land, bland ädla och goda menniskor och har goda förtjenster.

Till dig, käre broder, har jag intet mer att säga, än hwad jag nu allaredan hafwer sagt; endast något i fall du beslutar att resa hit till mig, hwilket jag önskar af allt mitt hjerta. Jag har ofwanför beskrifwit detta lands godhet, jag har derom intet mera att tillägga, än att kom-mer du hit skall du finna att detta land är ändå bättre än jag kunnat beskrifwa det. Skulle du tycka att du mår bra der du är och befinner dig wäl, så har jag ingenting att derimot inwända; men om hårda år och mera dylikt skulle inträf-fa, så gör du bäst i att flytta hit och tager far och mor med dig, så hafwa wi sedan ingen i Swerige att tänka på.

Några ord till Jan Petter i Nordanå: om du, käre broder, beslutar att komma hit, så gör du det lyckligaste wal i werlden, hwilket du kan sluta till af mitt bref, af allt hwad jag deri hafwer sagt om detta lands godhet.


Käre Fader! war god och sänd detta mitt bref till Näs Olof i Tranberg, på det han med de öfriga af mina wänner må blifwa i tillfälle att få läsa det. Hälsa med detsamma min swär-far, om han lefwer.

Skulle någon besluta att komma, så will jag säga eder hwad wäg ni hafwen att gå. Stel-len eder resa ifrån Swerige till Newport, deri-från går ni på ångfartyg till en stad som heter Troij, derifrån till staden Buffalo på kanalbåt som drages af hästar, sedan derifrån till Chi-cago på ångbåt, ifrån Chicago reser ni till mig, enligt min adress, med hästar och wagn hela wägen. Ifrån Newyork till mig är omkring 250 Swenska mil. När ni kommer till Newyork frågar ni efter Swenska pastorn Herr D.O. Hedström, som är pastor wid swenska för-samlingen derstädes; han will hjelpa eder uti allt hwad ni önsken och behöfwen. Grufwa eder intet för att lära eder den engelska språket; jag har varit här i 10 månaders tid och jag och min flicka kunna tala så mycket det behöfwes.

Till gelbmakaren Hans Brunk i Näsbyn: Jag will låta eder weta huru mitt nu warande tillstånd är: Herren till pris och lof är det så, att Gud har begåfwat mig med en god helsa, allt sedan jag reste ifrån mitt fädernesland. Och nu har jag gård och litet jord, och mera jord kan jag få efterhand. Ett Tunnland jord kostar 5 riksdaler och en dagspenning är 4 riksdaler. Och nu har jag slitit mig från den själamörda-ren Eric Jansson, och bor nu twå swenska mil från Eric Janssons koloni i staden Wictoria.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och här hafwa wi en swensk prest, och här äro wi hundra swenskar, som ha gått ifrån denna mördaren; många utaf hans smorda profeter ha äfwen gått ifrån honom. Wi hafwa nu antagit den rena Ewangeliska läran efter som Guds ord säger, att wi icke skola hafwa några andra Gudar för mig. Min hustru och två flickor, nemligen Margreta och Karin, äro döda genom missbehandling. – Om nu någon af eder, eller mina bröder, eller hwilken som helst will begifwa sig ut ifrån edert land, så är det här rum nog till att bo och det är ett så godt land, i synnerhet för ogifta, att jag icke med ord kan beskrifwa. Bara de hafwa så mycket, att de kunna komma öfwer hafwet så kunna de, när de komma fram till Newyork, på några månader förtjena så mycket i stället. Ni kan komma öfwer hafwet för några hundra riksdaler och för bättre pris, om man hörer sig för.

 

Skomakare P.B. och C.B.

Jungs Erik helsar till sina bröder, att wi alla lefwa med hälsan och har gått från Eric Jansson.

P.S. Ifrån min syster kan jag helsa; hon är ännu qwar hos Eric Jansson, och ifrån N.M. kan jag äfwen helsa, han bor hos mig med hustru och barn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



 

 

 

 

Även Forsabor anslöt sig till väckelse-predikanten Erik Jansson från Biskopskulla. Erik Jansson med familj bodde även en tid i Lumnäs. Hos Jon Olsson med familj i Stenbo flammade ett bokbål den 7 december 1844. Midsommaren 1845 hade man även stormöte med bibelstudier i Stenmbo, med flera hundra deltagare. Man var förföljd av myndigheterna i Sverige och beslöt att utvandra till religionsfri-hetens Nordamerika. Jon Olsson och de andra troende sålde sina gårdar och auktionerade bort sina ägodelar. Allt gick till en gemensam kas-sa. Jon Olsson och hans familj var med om att bygga upp Bishop Hill i Henry County, Victo-ria, Illinois, nu en av Amerikas historiska min-nesplatser.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jon Olsson, nämndeman och bonde i Stenbo, 9 öl 12 pl, f. 1773, gift 1816 med

Cecilia Olofsdotter f 1794 i Tövsätter 2. De emigrerade 1846.

Barnen var:

Olof Jonsson Stoneberg, f 1818, d 1892 i Henry County, Illinois, gift med Cecilia Lars-dotter, f 1819 i Utnäs 2.

Jonas Jonsson, f 1820, gift med Anna Lars-dotter från Utnäs 2.

Sigrid Jonsdotter, f 1820, följde Erik Jansson till Amerika 1846. Gift med Jonas Andersson, bonde i Sörhoga 2; han följde ej med utan gifte om sig.

Anders Jonsson, f 1822, g med Lovisa Matts-dotter från Österunda, Uppland.