Inledning ] Skatteboken för Hälsingland år 1542 ] Pelle Post ] Trossboden ] Soldat ] Amerikabrev ] [ Nöjen ] Bota folk ] Linodling ] På gårdsbesök ] så att den snabba utvecklingen haft menliga följder ] somrar på 1930-talet ] Gruvan ] Tidningsnotiser och annonser ]

 

Nöjen

 

Forna tiders nöjen skilde sig nog ganska mycket mot nuvarande, om man tänker på att folk förr rörde sig inom endast några byar. På 1800-talet brukade det vara bjudningsbal i nå-gon gård då och då. Om somrarna besökte ung-domarna fäbodvallarna på lördagseftermiddag-

arna och stannade där till på måndag morgon. Vid färden upp mot vallarna brukade ungdom-arna samlas i stora skaror och spelade fiol och gitarr (senare även dragspel) och sjöng glada visor. Många gånger uppstod bråk och slags-mål mellan pojkar från längre bort liggande byar.

Andra nöjen var att brottas och tävla om tunga lyft, dra fingerkrok, bryta arm, springa ikapp, simma ikapp och i övrigt vara bäst

(imponera på kvinnorna).

I början av 1900-talet började nykterhets-rörelsen att anordna små fester och basarer med vad vi idag kallar små revyer med sång, musik, danser, sketcher och lokala teaterupp-trädanden. Då uppfördes i många socknar goodtemplarhus som finns kvar och är i bruk än i dag som samlingslokaler.

Erik Nilsson, Skarmyra


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



 

 

 

 

     

 

 

 



 



Esters sista dans

 

Mel: Sorgliga saker hända)

 

Sorgeliga saker hände

året nittonhundratolv

uti juni sköna månad

på ett nöjets furugolv.

 

Dansen gick om lördagskvällen

borti Kil’n på banan där,

mången flicka glatt sig svängde

med den pojk som hon höll kär.

 

Bland de andra dansa’ Ester,

piga ifrån Nansta by,

sjutton år hon hunnit fylla

ren och klar var hennes hy.

 

Hagström spelade så vacker,

 

 

 

”Gud mig hjälpe!” hördes ropet

”Ack, om misskund blott jag ber,

skottet sköt jag utav våda,

aldrig blir jag lycklig mer.”

 

”Ej jag visste att pistolen

med en kula laddad var,

att det som jag höll i handen

uppå bleka döden bar.!”

 

 

Tung var sorgen hos dem alla

Dansen slöts och strax därpå,

Banan revs för alla tider,

Ingen ville mer dit gå.

.


Ester emot vännen log,

dansade så glad och lycklig

aldrig kunde hon få nog.

 

Plötsligt small ett skott mot banan

Ester träffades och föll

dödligt sårad ned mot golvet

handen hon mot bröstet höll.

 

Skyndsamt bars hon in i stugan

hennes liv ej ännu flytt,

men det skulle likväl ändas

innan morgondagen grytt.

 

 

 

 

Så, go’ vänner, vet betänka

Att med kulor och med krut,

Alltför lätt det är i världen

Göra på en mänska slut.

 

/Skrivet till midsommarfesten

på Fränö 1987.

Torbjörn Nilsson, Harv