Hur man kunde bota folk och
djur förr
Förr
i tiden fanns det i regel någon klok gubbe eller gumma i byarna, som kunde ge
hjälp och bota flera åkommor som djur eller folk drab-bats av. Men det var även
mycket man kunde klara av själv.
Hade
man fått självspricka skulle man värma beck och lägga på, även smör gick, och
att desinficera användes lysol, även kloramin-tabletter som lösts upp i vatten.
Hade man gångsår tog man sot – oj oj vad svart allt skulle bli – till småbarn
användes potatismjöl, som man pudrade dem med. Svavelblomma rensade magen och
drev ut inflammationer, och mot o-ren hy var det bra.
På
1918-taledt när spanskan gick var det 20 kistor samtidigt i Forsa kyrka – många
familjer drabbades hårt. Man sade att kolarna klarade sig från spanskan genom
röken från milorna. Dagny Nilsson i Hedsta kommer ihåg sedan hon var barn att
hennes mamma tog ut dem till ladugården – där hade man tjära i en bunke och
tände på, och de skulle dra in röken – de klara-de sig alla från spanskan. På
den tiden kostade en flaska Vademecum tolv kronor och nu 1990 tjugonio – men
det höga priset 1918 berodde på att det var en sådan åtgång och därför svårt
att få tag på. Det användes i förebyggande syf-te – att gurgla sig med eller ta
några droppar på en sockerbit.
Hade
man fått in en sticka som bulnat gick man ut och letade grodblad och lade på –
det hjälpte. Vid slakten tog man ju reda på nästan allt – grisgallan torkades
och ströddes på frost-skador – urinblåsan blåste barnen upp till en boll.
Kamfer och terpentin smorde man in sig med vid förkylning. Tvättmedel, liknande
so-da, kunde man ta bort vårtor med, eller också skulle man stjäla en fläskbit
och smörja sig med och därefter gräva ner fläskbiten – när den hade ruttnat
skulle vårtan vara borta. Hade man lunginflammation värmdes havre som lades i
en påse och den lades på bröstet – då fanns ju inte penicillin, så
lunginflammation var då slu-tet för många. Hade någon ont i knäna använ-des
även då en påse med varm havre. Malörtste var bra för magen, även mot
blåskatarr. Var det någon som hade småsår eller narhacka på hän-derna – då
skulle man pinka på händerna och det skulle hjälpa. Vid prostatabesvär skulle
den personen äta en torr smörgås eller gröt utan mjölk på kvällen – om någon
hade problem med njursten ordinerades den personen att ko-ka enrötter och sila
det och sedan dricka i före-byggande syfte.
Sundins
Margit (Margta Ersdotter f 1872) i Trogsta och Tycho Jonssons farmor Anna
Jonsdotter i Backen (f 1848, d 1902) brukade koppa. De hackade då först på
ryggen och an-vände därefter ett horn som de sög ut blod med – det var mot
värk. Blodiglar fanns i Igeltjärn bakom Västanängs i Skarmyra. Ljus bodde i
Stavåker och var fältskär. PelPersas salva fanns i små träaskar och användes
till sår. Rapp Antes medicin för magen, Hoffmans droppar hjärtstyrkande, av
Zorn Anders host-medicin togs 1 tsk vid hosta. Honung och gran-kåda var bra mot
bensår, ricinolja, linfrö och potatisvatten om man hade problem med trög mage –
men svarta vinbär och blåbär ger en motsatt verkan. Fick man löss skulle man
smörja in håret med sabadill-ättika och sedan linda in det i en halsduk – då
skulle löss och gnetter dö.
Första
skoltandvården här i Forsa startade om-kring 1918 på kyrkskolan, nu
klockargården – det var kanske den första i Sverige. Det var skollärare Henning
Lind som ordnade det och tandläkaren var Elsa Arndt från Hudiksvall.
Emil
Kling från Iggesund gick omkring och påstod att han var kodoktor – han brukade
säga hastigt ’axelensia dullesia mixture sim-plex’. Det som lossnar från
slipsten när man slipar kallade han ’kopulver’. Det var någon som ha-de stått
och smygtittat på honom när han höll på att ta det – det skulle vara bra för
brunsten enligt honom.
När
korna var sjuka anlitade man Torgs Olle, från Finflo, Hälsingtuna – han kunde
bl a ta bort kvarbliven efterbörd. Skålstega används för att skruva upp käften
på hästen när man skall ta bort tandsten och skåla tänderna. Häs-tar kan få
mugg – det liknas vid självsprickor och beror oftast på att de gått i
kallvatten – de får det straxt ovanför hoven. När hästen får mugg står han och
sparkar och nöter med den andra hoven, ty det kliar så det blir sår. Förr
smorde man det angripna stället med en gröt av mest ricinolja, zinkvitt,
väldigt lite av blyvitt, ty det var hemskt giftigt, och sublimat.
På
1920-talet började det komma veterinärer – den första här var Brickman.
Fick
man örvärk tog man svart otvättad ull och lade in i öret – eller också färsk
hästskit som man kramade ur och lade in vätskan av i örat. Gul lök skall också
vara bra mot örvärk – den läggs klyftad i gasbinda mot det onda örat. Alun mot
kvisslor och småsår. När man stukat handleden skulle man stryka med en stålkniv
och säga ’ur len och i ven’ och sedan slå kni-ven i en tröskel. Olle på skogen,
Forsa, och Lund Jonke kunde trolla och hjälpa vid en del sjukdomar.
Ja, en hel del av det här är väl gångbart även 1990
– men mycket ställer man sig frågande till.
Anna-Caisa Nilsson,
Klockars, Hedsta
Djurhållningen i några
Forsabyar vid slutet av 1880-talet
WÅLSTA
Vålsta
nr 1 Stenmarks (Rudolphis sedan 1980) 8 kor 2 hästar 12 får
Vålsta
nr 2 Västergården-Blombergs 8
2 12
Vålsta
nr 3 Ystegården-Lars Nilsson
(nyuppfört
efter branden 13/1 1990)
8 2 12
Vålsta
sub 3 Schönborgs, på den plats där
Linderdahl
byggt och flyttat in 1992
5 2
Vålsta
nr 4 f d Bojs, där Reuterswärd bor 6 1
Garvars
i Gärdsängen, nu Helge Hammarins
4
Per
Jans öster om Reuterswärd 3
Wahlunds
norr om Rudolphi vid Norrbovägen
3
Råbocks
knekttorp norr om Lars i Wålsta
(revs
på 1800-talet)
2
Lyckeby
torp avsöndrat från sub 3 mellan Knut
Östlund
och nuvarande Sundströms
2
/1993
finns det kor och hästar hos Åke Blomberg, Västergården. Häst också hos
Lars
Nilsson i Ystigården/
HEDSTA
Hedsta
nr 1 Landbonns, där Mood nu bor 8 kor
2
hästar 10 får
Hedsta
nr 2 Norrgården-Erik Perssons 10
2 15
Hedsta
nr 3 Klockars-Jonas Nilssons 10
2 10
Hedsta
sub 3 Nygården-Lewins i Tullinges fritidshus 6
2 10
Hedsta
nr 4 Högsvaln-Millers
2 1
Hedsta
nr 5 Sörstuga-Månssons
8 2 10
Hedsta
nr 6 Västergården-E Anderssons 10 2 8-10
Hedsta
6 Mon-Per Francks
8 2 10
Hedsta
sub sub 6 Mon (där
elevhemmet var) 6 2 8
Mörkses
vid sandtaget i Hedsta (huset borta)
2
Palms
L-Å Svenssons och A Sjöbloms
1
Tall
Silkens där Norbergs bott (gamla Hedstavägen) 1
Otto
Hedbergs Sven och Anita Erikssons 1
Karlbergs
bredvid Lena Erikssons
1-2
Gamla
Palms Siv Unosons
1-2
Pil
Pers grå stugan nedanför Åsa och L-G Perssons
1
Lussestuga
Kerstin Svenssons
Westbergs
Eva och Martin Larsson
3
Ystänge
Bayerleins
4 1
Banvakten
Larsson (banvaktsstugan) Svenssons 2
Malms
Carina och Bertil Åsåkers
1
Jonkes
bredvid Jan Gjerswold (huset borta)
1
/I
Hedsta 1992 finns nu djur hos Annika och Lars Svensson (ridhästar)
Norrgårn
(mjölkkor) och Klockars (slaktdjur)/.
HARV
Harv
I
11
Där
Birgitta och Torbjörn Nilsson bor
6 1
Harv
I6 (Jonken i Harv),
utflyttat till Rumsta 6 1
Torpet
Lunden (Jon Jonsa Harv)-Lärkhöjden (rivet) 1-2
I
Harv finns inga djur nu, vid slutet av 1940-talet fanns mjölkkor i Harv I11.
Från
sekelskiftet fram till 1993 har en stor förändring skett i dessa tre byar i
Forsa. Då fanns ju
nästan
alltid en ko, även i den lilla stugan, kanske även en hushållsgris och några
höns. Det var
ungefär
lika på andra ställen i byarna på 1800-talet, men i Norrviksta samt Skarmyra år
1993
finns
ingen mjölk eller slaktdjursproduktion.
Anna-Caisa Nilsson,
Klockars, Hedsta
Den förste ägaren man känner namnet på var ’Lasse i
Harf ’, omnämnd med 38 mål sk 6 öre 1 ort, i skatteboken för Hälsingland av år
1542.
1596 hette ägaren Olof Andersson och var antagligen
gift med Lasses dotter Giöligh. Han ägde då 5 kor. 1631 står antecknat 7 öresl
12 pl.
Att föda barn på 1700-talet kunde vara farligt. Mats
Nilsson 1705-1766 var gift 3 gån-ger och var far till 16 barn. Hans tre fruar
dog i samband med barnsbörd, varav en i blodstört-ning – oförlöst. Hustrurna
blev 28, 39 och 37 år gamla.
Per Persson 1763-1852 står som bonde och gästgivare
på Harv. Han fick till och med böta för fylleri och slagsmål.
I samband med skiftet 1900 flyttades går-den Harv
sub 1 till Rumsta. Dess förste ägare var Lars Göransson 1814-1894 från Tomten
1.Han gifte sig 1839 med Karin Johansdotter (1806-1886) från Rödmyra. Den
gården var 3 öresl 8 pl. På Harvgården fanns torpet ”Lun-den”, nu ”Lärkhöjden”,
som ligger bland gam-la gravhögar.
Harv hade en fäbod i Blacksås. Två söner till
ovannämnde Per Persson var bosatta där med sina familjer.
Rektor Israel Jonzon köpte 1916 Harv av Jon Jonsson
för 12000 kronor. Därefter funge-rade gården som elevhem för en del av
folk-högskolans elever. Elevhemsföreståndare 1915 -1932 var Olle Klang
(1883-1966), gift med Kristina f.Lindman (1885-1951). Han efter-träddes av
skomakare Erik Flygt (1906-1993), gift med Anna Linnea, f Berg.
Det sista föreståndarparet var Arne Hed och Linnea,
f Sandin.
Trädgårdsmästare Henning Karlsson, Sör-forsa, hade
en tid plantskola på Harvs mark, senare köpte han även gården. Många vackra
träd finns kvar från hans tid. Gården är numera avstyckad och räknas som villa.
Birgitta Nilsson Wassgren, Harv