Inledning ] Skatteboken för Hälsingland år 1542 ] Pelle Post ] Trossboden ] Soldat ] Amerikabrev ] Nöjen ] [ Bota folk ] Linodling ] På gårdsbesök ] så att den snabba utvecklingen haft menliga följder ] somrar på 1930-talet ] Gruvan ] Tidningsnotiser och annonser ]

 

 

Hur man kunde bota folk och djur förr

 

Förr i tiden fanns det i regel någon klok gubbe eller gumma i byarna, som kunde ge hjälp och bota flera åkommor som djur eller folk drab-bats av. Men det var även mycket man kunde klara av själv.

Hade man fått självspricka skulle man värma beck och lägga på, även smör gick, och att desinficera användes lysol, även kloramin-tabletter som lösts upp i vatten. Hade man gångsår tog man sot – oj oj vad svart allt skulle bli – till småbarn användes potatismjöl, som man pudrade dem med. Svavelblomma rensade magen och drev ut inflammationer, och mot o-ren hy var det bra.

På 1918-taledt när spanskan gick var det 20 kistor samtidigt i Forsa kyrka – många familjer drabbades hårt. Man sade att kolarna klarade sig från spanskan genom röken från milorna. Dagny Nilsson i Hedsta kommer ihåg sedan hon var barn att hennes mamma tog ut dem till ladugården – där hade man tjära i en bunke och tände på, och de skulle dra in röken – de klara-de sig alla från spanskan. På den tiden kostade en flaska Vademecum tolv kronor och nu 1990 tjugonio – men det höga priset 1918 berodde på att det var en sådan åtgång och därför svårt att få tag på. Det användes i förebyggande syf-te – att gurgla sig med eller ta några droppar på en sockerbit.

Hade man fått in en sticka som bulnat gick man ut och letade grodblad och lade på – det hjälpte. Vid slakten tog man ju reda på nästan allt – grisgallan torkades och ströddes på frost-skador – urinblåsan blåste barnen upp till en boll. Kamfer och terpentin smorde man in sig med vid förkylning. Tvättmedel, liknande so-da, kunde man ta bort vårtor med, eller också skulle man stjäla en fläskbit och smörja sig med och därefter gräva ner fläskbiten – när den hade ruttnat skulle vårtan vara borta. Hade man lunginflammation värmdes havre som lades i en påse och den lades på bröstet – då fanns ju inte penicillin, så lunginflammation var då slu-tet för många. Hade någon ont i knäna använ-des även då en påse med varm havre. Malörtste var bra för magen, även mot blåskatarr. Var det någon som hade småsår eller narhacka på hän-derna – då skulle man pinka på händerna och det skulle hjälpa. Vid prostatabesvär skulle den personen äta en torr smörgås eller gröt utan mjölk på kvällen – om någon hade problem med njursten ordinerades den personen att ko-ka enrötter och sila det och sedan dricka i före-byggande syfte.

Sundins Margit (Margta Ersdotter f 1872) i Trogsta och Tycho Jonssons farmor Anna Jonsdotter i Backen (f 1848, d 1902) brukade koppa. De hackade då först på ryggen och an-vände därefter ett horn som de sög ut blod med – det var mot värk. Blodiglar fanns i Igeltjärn bakom Västanängs i Skarmyra. Ljus bodde i Stavåker och var fältskär. PelPersas salva fanns i små träaskar och användes till sår. Rapp Antes medicin för magen, Hoffmans droppar hjärtstyrkande, av Zorn Anders host-medicin togs 1 tsk vid hosta. Honung och gran-kåda var bra mot bensår, ricinolja, linfrö och potatisvatten om man hade problem med trög mage – men svarta vinbär och blåbär ger en motsatt verkan. Fick man löss skulle man smörja in håret med sabadill-ättika och sedan linda in det i en halsduk – då skulle löss och gnetter dö.

Första skoltandvården här i Forsa startade om-kring 1918 på kyrkskolan, nu klockargården – det var kanske den första i Sverige. Det var skollärare Henning Lind som ordnade det och tandläkaren var Elsa Arndt från Hudiksvall.

Emil Kling från Iggesund gick omkring och påstod att han var kodoktor – han brukade säga hastigt ’axelensia dullesia mixture sim-plex’. Det som lossnar från slipsten när man slipar kallade han ’kopulver’. Det var någon som ha-de stått och smygtittat på honom när han höll på att ta det – det skulle vara bra för brunsten enligt honom.

När korna var sjuka anlitade man Torgs Olle, från Finflo, Hälsingtuna – han kunde bl a ta bort kvarbliven efterbörd. Skålstega används för att skruva upp käften på hästen när man skall ta bort tandsten och skåla tänderna. Häs-tar kan få mugg – det liknas vid självsprickor och beror oftast på att de gått i kallvatten – de får det straxt ovanför hoven. När hästen får mugg står han och sparkar och nöter med den andra hoven, ty det kliar så det blir sår. Förr smorde man det angripna stället med en gröt av mest ricinolja, zinkvitt, väldigt lite av blyvitt, ty det var hemskt giftigt, och sublimat.

På 1920-talet började det komma veterinärer – den första här var Brickman.

Fick man örvärk tog man svart otvättad ull och lade in i öret – eller också färsk hästskit som man kramade ur och lade in vätskan av i örat. Gul lök skall också vara bra mot örvärk – den läggs klyftad i gasbinda mot det onda örat. Alun mot kvisslor och småsår. När man stukat handleden skulle man stryka med en stålkniv och säga ’ur len och i ven’ och sedan slå kni-ven i en tröskel. Olle på skogen, Forsa, och Lund Jonke kunde trolla och hjälpa vid en del sjukdomar.

Ja, en hel del av det här är väl gångbart även 1990 – men mycket ställer man sig frågande till.

Även 1990 – men mycket ställer man sig frågande till.

Anna-Caisa Nilsson, Klockars, Hedsta

 


Djurhållningen i några Forsabyar vid slutet av 1880-talet

 

WÅLSTA

Vålsta nr 1 Stenmarks (Rudolphis sedan 1980)                 8  kor             2 hästar          12 får

Vålsta nr 2 Västergården-Blombergs                               8                    2                    12

Vålsta nr 3 Ystegården-Lars Nilsson                              

(nyuppfört efter branden 13/1 1990)                                 8                    2                    12

Vålsta sub 3 Schönborgs, på den plats där

Linderdahl byggt och flyttat in 1992                                  5                    2

Vålsta nr 4 f d Bojs, där Reuterswärd bor                        6                    1

Garvars i Gärdsängen, nu Helge Hammarins                    4

Per Jans öster om Reuterswärd                                       3

Wahlunds norr om Rudolphi vid Norrbovägen                   3

Råbocks knekttorp norr om Lars i Wålsta

(revs på 1800-talet)                                                         2

Lyckeby torp avsöndrat från sub 3 mellan Knut

Östlund och nuvarande Sundströms                                  2

/1993 finns det kor och hästar hos Åke Blomberg, Västergården. Häst också hos

Lars Nilsson i Ystigården/

 

HEDSTA

Hedsta nr 1 Landbonns, där Mood nu bor                         8 kor              2 hästar          10 får

Hedsta nr 2 Norrgården-Erik Perssons                              10                2                    15

Hedsta nr 3 Klockars-Jonas Nilssons                                10                 2                    10

Hedsta sub 3 Nygården-Lewins i Tullinges fritidshus         6                    2                    10

Hedsta nr 4 Högsvaln-Millers                                          2                    1

Hedsta nr 5 Sörstuga-Månssons                                      8                    2                    10

Hedsta nr 6 Västergården-E Anderssons                           10                2                      8-10

Hedsta 6 Mon-Per Francks                                             8                    2                    10

Hedsta sub sub 6  Mon (där elevhemmet var)                   6                    2                      8

Mörkses vid sandtaget i Hedsta (huset borta)                   2

Palms L-Å Svenssons och A Sjöbloms                             1

Tall Silkens där Norbergs bott (gamla Hedstavägen)         1

Otto Hedbergs Sven och Anita Erikssons                         1

Karlbergs bredvid Lena Erikssons                                    1-2

Gamla Palms Siv Unosons                                               1-2

Pil Pers grå stugan nedanför Åsa och L-G Perssons                                                      1

Lussestuga Kerstin Svenssons

Westbergs Eva och Martin Larsson                                 3

Ystänge Bayerleins                                                         4                    1

Banvakten Larsson (banvaktsstugan) Svenssons               2

Malms Carina och Bertil Åsåkers                                    1

Jonkes bredvid Jan Gjerswold (huset borta)                      1

/I Hedsta 1992 finns nu djur hos Annika och Lars Svensson (ridhästar)

Norrgårn (mjölkkor) och Klockars (slaktdjur)/.

HARV

Harv I 11  Där Birgitta och Torbjörn Nilsson bor                6                    1


Harv I6  (Jonken i Harv), utflyttat till Rumsta                    6                    1

Torpet Lunden (Jon Jonsa Harv)-Lärkhöjden (rivet)                                                    1-2

 

I Harv finns inga djur nu, vid slutet av 1940-talet fanns mjölkkor i Harv I11.

Från sekelskiftet fram till 1993 har en stor förändring skett i dessa tre byar i Forsa. Då fanns ju 

nästan alltid en ko, även i den lilla stugan, kanske även en hushållsgris och några höns. Det var

ungefär lika på andra ställen i byarna på 1800-talet, men i Norrviksta samt Skarmyra år 1993

finns ingen mjölk eller slaktdjursproduktion.

 

 

 

Anna-Caisa Nilsson, Klockars, Hedsta




 







 

 

 


 

Harv

 

Den förste ägaren man känner namnet på var ’Lasse i Harf ’, omnämnd med 38 mål sk 6 öre 1 ort, i skatteboken för Hälsingland av år 1542.

1596 hette ägaren Olof Andersson och var antagligen gift med Lasses dotter Giöligh. Han ägde då 5 kor. 1631 står antecknat 7 öresl 12 pl.

Att föda barn på 1700-talet kunde vara farligt. Mats Nilsson 1705-1766 var gift 3 gån-ger och var far till 16 barn. Hans tre fruar dog i samband med barnsbörd, varav en i blodstört-ning – oförlöst. Hustrurna blev 28, 39 och 37 år gamla.

Per Persson 1763-1852 står som bonde och gästgivare på Harv. Han fick till och med böta för fylleri och slagsmål.

I samband med skiftet 1900 flyttades går-den Harv sub 1 till Rumsta. Dess förste ägare var Lars Göransson 1814-1894 från Tomten 1.Han gifte sig 1839 med Karin Johansdotter (1806-1886) från Rödmyra. Den gården var 3 öresl 8 pl. På Harvgården fanns torpet ”Lun-den”, nu ”Lärkhöjden”, som ligger bland gam-la gravhögar.

Harv hade en fäbod i Blacksås. Två söner till ovannämnde Per Persson var bosatta där med sina familjer.

 

 

 

 

Rektor Israel Jonzon köpte 1916 Harv av Jon Jonsson för 12000 kronor. Därefter funge-rade gården som elevhem för en del av folk-högskolans elever. Elevhemsföreståndare 1915 -1932 var Olle Klang (1883-1966), gift med Kristina f.Lindman (1885-1951). Han efter-träddes av skomakare Erik Flygt (1906-1993), gift med Anna Linnea, f Berg.

Det sista föreståndarparet var Arne Hed och Linnea, f Sandin.

Trädgårdsmästare Henning Karlsson, Sör-forsa, hade en tid plantskola på Harvs mark, senare köpte han även gården. Många vackra träd finns kvar från hans tid. Gården är numera avstyckad och räknas som villa.

 

Birgitta Nilsson Wassgren, Harv